Tja, bada bör man annars...

...dyker ohyran på en!

Då jag fick hem mina hönor så höll jag dem instängda i hönsgården några veckor för att jag skulle slippa leta höna i hela soknen. De behövde skaffa sig lite "hem-ljuva-hem"-känsla först...

Så efter ca. 4 veckor fick de komma ut första gången & de letade genast reda på en jordficka & började bada.

Å vad de badade.

Tror de låg i hålet närmare en timme innan de sprättande tog sig tillbaka in i hönsgården för att putsa fjädrarna...

Hönor som badar ser verkligen roliga ut. De vränger nacken så man tror att den ska gå ur led & de sprätter de upp jord så det står härliga till.

Japp det är bara att blunda, samsas & krafsa sig ner i marken.

Sand/jord bad är bra för höns, då det håller ohyran borta från deras kroppar. Inne i hönshuset har jag en balja med grov sand som de badar i & faktiskt, peppar-peppar, inte skite i!

Ja man blir lycklig av att se dem!

Ha en fin dag!

Kram Ida

Den lille fjanten...har blivit stor!

Juni 2011 "Presenterade ju mina hönor i ett tidigare inlägg & nu är det dags för Lille Harald. Han är också en dvärgwyandotte & är alltså våran blivande avelstupp...hoppas jag...han är nämligen fortfarande en väldigt liten fjant.

Han är här 17 veckor & har inga typiska tuppdrag alls så ibland funderar jag på om han är en Harriet istället ;););)

Han är oavsett väldigt fin. Än har inte hans kam börjat rodna men jag hoppas att det kommer så småning om men hans ben är vackert gula precis som de ska va.

Lille Harald har fått gå i en kaninbur inne i hönsgården så att hönorna inte skulle picka ihjäl honom, och varje morgon & kväll har vi burit honom till & från hans natthärbärge- en transportbur.

Men så för en vecka sedan tröttnade jag på detta & öppnade kaninburen så han fick gå ut bland damerna. Först brydde de sig inte om honom men sedan då de upptäckte att han inte "var kvar på sin sida av staketet" blev det lite mer fart på dem... De hackar inte på honom men de schasar bort honom då han kommer för nära.

Så här sur kan man bli då man blir hållen...

Nu en vecka senare tar de ingen större notis om honom, om han inte kommer för nära vill säga; då kacklar de.

Men oj vad han har vuxit den gågna veckan! Han har ju fri tillgång på mat nu & jag tror att det gjorde susen.

Nu håller vi alla våra tummar för att han får fortsätta heta Harald & INTE Harriet hahaha"

Ja detta var i sommras. I början december såg Harald, som faktiskt blev en Harald, ut så här:

Å han är ännu snyggare nu, i februari, kan jag lova. Har fått riktigt fina, grönglänsande stjärtfjädrar & kam & slör är riktigt röda & fina. En riktig kalastupp!

Ha en fin dag!

Kycklingarna växte & växte...

I maj 2011 hämtade vi hem ett gäng, och då menar jag ett GÄNG, dvärg kochinkycklingar. Köpte dem från en man utanför Skövde. De vart 3 dagar gamla & givetvis helt bedårande!

Jag hade tänkt mig 10 st men vi fick med oss 14... som sagt; helt bedårande.

Barnen valde & vrakade bland säkerligen 50 små dunbollar & plockade upp dem som de gillade mest.

Såhär fick de bo då de kom hem till oss. Pallkragar på en lastpall med kartongskiva i mellan sedan spån, vatten, tallrik med foder, lite gräs & ett sandbad. Rena lyxboendet.

Över detta hängde en värmelampa modell mindre + ett galler för mindre välkomna gäster...

Här har vi lilla "Tiger" som glädjande nog visade sig vara en höna!

Då kycklingarna var 6 veckor gamla hade de har fått fjädrar men var fortfarande ganska duniga på huvudet. Jag satte dit två sittpinnar & de älskade dem. De nyttjade båda två så alla kunde få plats. Det är bra om kycklingarna redan från början kan lära sig att använda olika höjdnivåer.

Tyvärr hade vi oturen att få TIO tuppar av dessa 14 möjliga så... Två hönor med i detta gäng; svart & vit till vänster.

Några tuppar fick jag sålda men i augusti fick resterande mängd abrupt avsluta detta liv- det var riktigt jobbigt!

Ett litet klipp från lådan då de var små...

Kram på er alla hönsälskare!

Svartvitt på plats...

Detta inlägg har jag importerat från min andra blogg...

Nu så har jag tagit kort på mina fina hönor!

De är av rasen dvärg Wyandotte & har den underbart vackra färgen SilverSvart Randad. Det innebär att alla fjädrar är vita med en svart rand runt ytterkanten.
Jag har köpt dem av Mimmi  utanför Vårgårda.

Tack snälla Mimmi. Jag älskar mina fina hönor!

Så här ser den ut på nära håll.

Och detta är mina fem damer...

(Här har bilden fallit bort)
Silver- hon har en vit mamma & en silversvart randad pappa så hennes nyans är korrekt men mycket ljusare än de andra hönornas. Man använder vita hönor för att förädla färgen. Hon är en mycket snäll höna!

Skrockan- hon har ett så roligt läte... Hon är helt klart min finaste & trevligaste höna!

Laylack- en riktig skata som terroriserar de andra hönorna. Nä så allvarligt är det inte men hon vill gärna bestämma & delar ut ett tjyvnyp då de passerar för nära henne...

Danskan- hon är från Danmark men kläckt i Sverige.Har lite fel färgsättning.Om du kollar på hennes vingar så är de vita UTAN svart rand= fel!Men hon har en mycket vacker stjärt så hon kanske kan ge några fina kycklingar med rätt tupp...

Skatan- tja om hon bättrar sig kanske hon kan få ett trevligare namn...
(Nu heter hon Rödluvan)

Jaha detta är mina små fina hönor.

De ger oss mellan 10-15 ägg i veckan.Så duktiga!

Ha nu en underbar dag!

Kram Ida