Nu är de här!!!

Äntligen! Som Fylking sa...

I natt kläckte Rödluvan fram ett gäng ägg, 2 som var av mina höns & 8 som jag köpte av Mimmi Erixon i Vårgårda.

Det blev en liten blombukett; guldsvarta, guldblåa & silversvart randade dv.wyandotte.
Bara en liten guldblå å den vurmar jag för men även de guldsvarta är så vansinnigt söta.

Om man ska gå efter att de är könsvisande så är den blå en tupp & tre guldsvarta är hönor. Sen är det lite luddigt...
Men detta får framtiden utvisa.
Just nu är lyckan total!
Jippi!!!

Superkramar till dig ;-)

Bara några sköna bilder...

Några av mina, fina, härliga dv.wyandotte. Silversvart, guldsvart, vitguld randad & vit.
De förgyller min vardag!
Kram Ida

Höken & den kollektiva försiktigheten...

Ordet hök klingar sällan nådigt då man pratar med hönsfolk. Det märker man om man följer vissa hönstrådar på facebook & liknande diskussionsforum.

Upptäckte igårkväll då jag skulle släppa in mina fina att det fattades en ungtupp. Räknade flera gånger men fick det iaf bara till 8 st.
Efter lite letande hittade jag en lagom stor fjäderhög som vittnade om ett tillfångatagande, ni vet lite lagom med fjädrar utspridda lite här & var men inom en meter.

Idag fick hönsen helt sonika hålla sig indoors så att säga. De protesterade inte ens utan höll sig under takdelen av hönsgården. Jag facineras av deras kollektiva rädsla. Även om merparten av djuren inte varit i närheten av "mordplatsen" så är alla ändå lika försiktiga & övervakande. Alla kommer sättande i full fart om tuppen harklar sig & gömmer sig längst in i hönsgården.

Senast jag hade hökanfall var för några veckor sedan. Då fick den inte med sig någon kyckling på grund av att jag, riktigt snaisigt faktiskt, fick in en klockren träff med målarborsten på dess rygg. Men då infann sig samma kollektiva försiktighet hos hönsen. Då tog det dryga 3 dagar innan de lämnade hönsgården (för utom några puckade 8 veckors kycklingar som inte verkade fatta...)

Får se hur lång tid det tar denna gång...

Så skulle ni få syn på en Duvhök med  Demi Dekk 0027 på ryggen så vet ni var han har varit hahaha.

Ha en bra dag!
Kram Ida

Mean mother hen...

Ibland blir det inte som man tänkt sig. För en vecka sedan kläckte en höna fram 8 kycklingar.

Allt verkade bra de första dagarna sen började jag se att hon inte var snäll mot sina små. Hon högg dem över huvudet ibland & verkade inte ta in dem för värmning tillräckligt ofta. Och de var extremt törstiga. Jag såg henne aldrig visa sem till vattnet på dagarna utan på kvällen då jag lyft in dem drack de länge...

Så i måndags morse hittade jag en död kyckling & då bestämde jag mig.

Jag tog de fyra hönskycklingarna & satte dem under en värmelampa i egen bur. De pep länge men då jag visade dem vattnet så lugnade de sig & drack länge. Sen har det gått fint för dem faktiskt. De äter & balar sig å har det allmänt gött.
De tre som är kvar hos hönan har det bra men jag stödmatar dem & de behöver alltid hjälp att komma in på kvällen. Hoppas att de klarar sig, jag hade inte hjärta att ta dem allihopa ifrån henne...

Ha det riktigt gott!
Ken Ida

Ringmärkning av höns- ingen lätt grej!

Det är bara att inse;
Vissa saker kan man inte från början utan man lär sig efter hand. Ex. vad hönsen ska äta, vad deras läten betyder, hur kycklingarna ska tas om hand osv.
Vad jag därimot hade velat kunna från början är allt om RINGMÄRKNING!
Detta lilla gissel ställer till det ganska bra för mig nu.

Glad i håg tänkte jag ringmärka de djur som jag vill avla vidare på. Sagt & gjort så skrev jag in mig som medlem på SRF & började sedan knåpa ihop min lilla lista över vilka ringar jag behövde & från vilka år. Skickade iväg den & kände mig allmänt nöjd med mig själv.

Tja, tänkte jag, kanske bäst att ringa SRF´s ringansvarig & dubbelkolla.
Då får jag veta, av en mycket trevlig kvinna vid namn Lona Wiklander, att man sätter dit ringen senast vid sex veckors ålder... Pfiufff, där gick luften ur mig!!

Hur ska jag göra nu?! Min fina Harald är ju 19 månader & mina tre fina avelshönor är närmare året.
Tillråga på allt kom jag på att min nya lilla nya tupp HARRY har passerat gränsen med två veckor! Gahhhhaaa what to do?!

Sagt & gjort. Lona bad mig att mäta benen på dem så skulle hon se om hon kunde finna något som kan funka ändå; en ring som har större omkrets. Jag ska ringa henne ikväll så nu går jag här & håller tummarna!
Fortsättning följer...

Njut av dagen du fått!
Kram Ida

Nyförvärv till hönsgården...

Nu har jag äntligen fått tag i en liten tuppskrutt. Han heter HARRY & är 8 veckor nu. Jag fick med en höna oxå som heter ASTA samt en vit höna på 6 månader. Hon fick namnet SNÖ.

Det var ett evigt jagande innan jag hittade en tupp som var obesläktad med min Astrid men nu så är han här.
Så till nästa vår kanske jag kan få fram lite guldsvart randat & kanske något guldblå randat med. Grädde ska få gå med denna grupp så det blir spännande.
Kram Ida